“Hästarne!“ befaller konungen.

“Man hade fört fram dem“, underrättar en kammartjenare; “men de blefvo nyss dödade.“

“Således, ingen vagn?“

“Jo, två vagnar utan livré och vapen vänta vid Pont-Tournant.“

“Låtom oss fara!“ ropar konungen, bjudande drottningen armen.

De gå. Några följa dem. Icke alla, ty det är farligt att följa en konung som flyr.

Man tager den hemliga väg, som kejsaren låtit anlägga för konungen af Rom; man följer terrassen som vetter åt flodens strand, träder ut genom den lilla porten och befinner sig nu midt bland segrande folk och afväpnade trupper.

Hvilken penna kan teckna hvad det ålderstigna konungaparet kände i denna stund!

Konungen svigtar och nödgas stödja sig på drottningens arm.

Drottning Amélie bär sitt hufvud högt, och hennes stolta öga blixtrar af harm.