Hvar äro nu de hofmän, som solat sig i majestätets glans och svalkat sig i dess skugga?
Hvar äro de läspande tungorna, de krökta ryggarne? ... hvar? ...
Fråga vinden, som föraktligt blåser på försvinnande ryggar; fråga sandkornet, som rodnar af blygsel under flyende fötter!
Hvilken lexa för konungar! skola de botas deraf? ...
“Plats för en stor olycka!“
“Aktning för en stor olycka!“
“Aktning för den olycklige gubben!“
Sådane äro de rop, som från alla sidor ljuda kring de kungliga personerna.
Men det är bluser som ropa, bluser med utmärglade ansigten och blodbestänkta kläder, ty de hafva nyss kommit ur striden från en seger, som de köpt med sitt blod, med vänners, med fränders.