“Det står på orderna“, upplyste blusen, “att vi icke få taga emot det ringaste af dem, hvilkas egendom vi skydda.“
Derefter gick han och stod snart vid sin kamrats sida utanför porten till grefvens hus med gevär för fot och gnolande på Eugènes sista visa.
“Hur underbart allt hvad jag hör om denne man!“ sade den andra damen. “Är det då en hjelte ur diktens verld som förirrat sig i djupet af mina tankar, utan att jag hvarken kan eller vill jaga honom derutur! ... Äro begge våra ödens bud skrifna på samma tafla, eller skola de, evigt skilda, evigt dragas till hvarann?“
“Din fattige hjelte“, sade den bleka väninnan, “så stor inför tanken och känslan, är dock liten inför fördomen och verlden ... Adelaïde, hvad kan du göra för honom, hvad kan du väl bli för honom! ... Ack, min stackars vän“, tillade hon, slingrande sin arm om Adelaïdes lif, “liksom jag, måste du försaka och dö, sedan du, liksom jag, endast lefvat för ett minne.“
Fyratiofjerde kapitlet.
Hôtel de Ville (stadshuset).
Denna byggnad, påbörjad ungefär i midten af sextonde århundradet efter plan af en italiensk arkitekt Domenico Boccadoro, från Cortona, samt utvidgad och fulländad, mellan åren 1837 och 1841, af tvänne franska byggmästare Lesueur och Godde, är i arkitektoniskt hänseende ett mästerstycke, för hvilket de flesta af de kungliga slott vi sett, borde böja sina tinnar.
Hôtel de Ville, bygdt i renaissance-stil, bildar en rektangel med en paviljong i hvardera vinkeln och tvänne dylika i midten af hufvud-façaden, alla dessa förenade medelst tvåvåningsbyggnader, för att ej räkna vindskuporna, troligtvis de mest vördnadsbjudande någon byggnad hitintills kunnat förevisa.
Hela denna stenmassa sluter sig omkring icke mindre än fem gårdar, dessa kanske icke så regelbundna som man skulle önska, men alla likväl ornerade med en smak motsvarande det hela.
Hotellet är rikligen försedt med nischer, hvardera med sin marmor-staty af någon utmärktare medborgare, som Paris ansett värdig att pryda sitt kanske skönaste palats.
Façaden, som vetter åt Seinen, visar tolf allegoriska statyer, såsom Rättvisan, Handeln, Målarekonsten, Musiken, Sjöfarten, m. fl.