På Grève-platsen profvades i April 1792 för första gången den bekanta guillotinen, hvilken, uppfunnen af en medicine doktor Guillotin, förbättrades af M. Louis, “secrétaire perpétuel de l’académie de chirurgie“; och som detta kirurgiska instrument befanns mycket användbart, så öfverlefde det både republiken och kejsardömet.
Guillotinen var den enda republikanska uppfinning, som Bourbonerne vid sin återkomst icke kastade öfver bord. Icke heller under restaurationen var den sysslolös, ty brist på förbrytare, äfven politiska, har aldrig funnits.
De som sist dogo på denna plats voro fyra unga under-officerare, Borrier, Pomier, Raoux och Goubin, och detta skedde den 24 Augusti 1822.
Desse unge män hade icke begått något annat brott än ropat: “Vive la liberté!“ Men de voro ena förhärdade syndare.
Oaktadt hofvet mangrant infunnit sig, för att från sitt vanliga högsäte i fönstren på Hôtel de Ville njuta af den kungliga hämnden, ropade icke desto mindre de fyra unga männen: “Vive la liberté!“
De ropade från platsen, från schavotten och midt under det förfärliga jernet.
Hofvet ropade: “Vive le roi! Vivent les Bourbons!“
Men hvem ropade sist?
Åtta år derefter kommo 10,000 medborgare i högtidlig procession till la place de Grève och firade en sorgfest till de fyra patrioternas minne.
Festen börjades och slutades med ropen: “Vive la liberté!“ och allt detta med en konungs, ehuru en annan konungs, lifliga bifall.