Vid denna boulevard i n:o 19 bodde och dog år 1842 Cherubini, “Vattendragarens“ kompositör.
Icke långt derifrån vid rue du Faubourg Poissonnière n:o 76 är en kasern, der marskalkarne Lefèbre och Hoche började sin bana såsom simpla soldater. Äfven Bernadotte låg der såsom löjtnant, icke anande att han en dag skulle bära en spira och allra minst öfver Sverige, som han då troligtvis icke kände ens till namnet.
“Hvad är det fråga om?“ sporde Collette en karl i blus.
“Åh“, svarade denne, “man läser upp ett manifest, som bestyrelsen för reform-banketten utgifvit ... Det duger att läsa, det, skall jag säga ... Bravo, bravo!“ tillade han, ehuru han på detta afstånd omöjligen kunde höra hvad som lästes.
“Men hvad innehåller manifestet?“ frågade Félix.
“Monsieur!“ svarade en annan blus, “jag har redan läst det i dagens tidningar; det är en uppmaning till hvarje medborgare att, i trots af styrelsens förbud, nästa tisdag infinna sig på place de la Madeleine, för att derifrån åtfölja de deputerade till Champs-Elysées, der banketten skall hållas ... Ja, vi skola komma, lita på det! ... allt hvad lif och anda har skall inställa sig, ty lefve reformen!“
“Lefve reformen!“ instämde tusen röster.
Félix och Collette banade sig med möda väg genom folkmassan och kommo ändtligen fram till den lilla högvakten vid boulevard Bonne-Nouvelle och hvars portar voro fyrdubblade.
Der måste de ånyo göra halt, hindrade af en ny folkmassa, som skockat sig midt på boulevarden och äfven öfverhöljde trottoarerna.
“Hvad är det man läser upp der?“ frågade Collette, som hörde en röst från midten af massan.