Därpå börjar mottagningen. Sekreteraren sätter sig vid dörren i yttre rummet och vet vilka han skall 134 släppa in. De andra underrättas att direktören har så mycket att göra, att det vore bäst att komma igen om fredag. Denna underrättelse meddelas regelbundet alla dramatiska författare, som icke tillhöra nationalteaterns kansli, alla debutanter och för övrigt alla sujetter som hava under 2,000 kronors lön.
Markisinnan slappes in först, ty hennes ärende är viktigast.
— Första akten lilafärgad atlasklänning med sex alnars släp.
— Åtta om jag får be; hertiginnans var sju alnar i Cocotte eller Kokett!
— Låt gå för åtta då. Ni äro så bråkiga, mina damer. Fem omgångar crepiner och sju cykloner av halv cotillon; två rader knappar i ryggen av stalaktit ...
— Tre rader om jag får be; prinsessan hade två rader i Monsieur Jean.
— Tre rader knappar av stalaktit. Andra akten: polonäs av grön bombast med gallerie à la Dauphine; sju bröstremsor av kalmuk med förnicklade häktor och espagnoler av koprolit. Tredje akten: laxgul robe med strecktecknade snedslag och volanger å la concorde; passementerie russe.
— Omöjligt! Tredje aktens sortie kan jag icke göra utan tunique charivari — — —
— Det måste gå! Kammarrätten har gjort anmärkning på damernas klänningar —
— Ph! Kammarrätten! Vad har konsten med kammarrätten att göra? Eller anser direktören, att man kan säga den slutrepliken i passementerie russe?