Han hade god tid att tänka på sitt läge.
Av de två barbariska sätten att lösa ett mångårigt samliv, hade man således valt det förödmjukande och oblyga i att utställa makarne för den domstol, som kallas kyrkorådet. Där skulle de sitta och blotta varandra, anklaga varandra och som omyndiga mottaga förmaningar. Ett helt långt samliv skulle redas opp, fastän mitt och ditt så flätat sina rötter att det ena icke kunde rivas löst utan att det andra slets sönder; där skuld och icke skuld var omöjligt att avväga, där grund förväxlades med följd och tvärtom; där allt gammalt, som var förlåtet och glömt, skulle grävas opp och sättas i ny belysning; det som var tillgivet i kärlek, skulle nu åklagas i hat.
Detta hade man valt för att slippa den vanärande obligatoriska rymningen, där den kvarsittande bar skammen såsom övergiven, och den förlöpande bar skammen som otrogen; och likvisst var rymningen mera överensstämmande med mänskliga begrepp om blygsel, då man övergav skådeplatsen och dolde sitt elände för nyfikna blickar.
Kyrkorådets varning var dock endast en formalitet, som föregick tingets förhandlingar, och han var stämd till första vårtinget anklagad enligt lagens … kapitel och … paragraf, som yrkade hans dömande för äktenskapsbrott med förlust av hela giftorätten.
När han gått tunga steg och såg grannens stuga, beslöt han nästan att icke infinna sig för rådet, dels för att slippa den rysliga scenen, då han skulle möta sin maka, dels emedan han ansåg allt försvar lönlöst.
Framkommen till bonden, fick han veta att alla hästarne voro ute. Detta var honom som en befrielse, och han satte sig på en bänk att vila. Men bonden råkade vara nämndeman och intresserade sig för socknens angelägenheter.
— Ska han till körkrådet? frågade han.
— Ja, eftersom ni vet det! svarade redaktören.
— De bör en inte försumma, återtog bonden; för tinget dömer efter deras protokoll, och har en något att andraga till sitt försvar, bör det ske nu med detsamma.
Detta enkla meddelande satte eld i den obeslutsamme; han sprang upp från bänken och seende på sin klocka, frågade han: