Detta var i doktorns stil, och nu vände man om på sina spår för att se på Kurts körka, som den kallades.
När de fyra hade inträtt i templet, som låg i halvmörker, endast svagt belyst uppe i valven från gatlyktorna utifrån, blevo de motvilligt imponerade av byggnadens storlek och valvens sköna linjer; de togo av sig hattarne och gingo tysta framåt altaret.
— Det är tjugo år sedan jag var här, började doktorn; och jag känner inte igen mig. Var har du altartavlan?
— Den är weg, svarade Kurt. Nu ha vi tabernaklet i stället, skådebrödsbordet och den sjuarmade ljusastaken.
— Det är ju gamla testamentet, sade Isak.
— Vi råkas igen alltså, svarade Kurt Borg.
— Och här! Vad är det här för slag?
— Det är dopkapellet eller baptisteriet.
— Och så har du målat figurer på väggarne …
— Jaa, det är katedralens stil …