— De vill inte ha någon majoritetsopera, utan den får bli en kommunalopera baserad på Lagerlunden och bottenvåningen.
Därefter tågade de; över Norrbro, Myntgatan till torget.
— Där står Riddarhuset kvar! sade Sellén.
— Ja, och jag var med när det stängdes, inföll doktor Borg. Tänk våra store män från sista plenum! Den störste av de store; sådant slut! Falk fick han, för han vädrade opp honom!
— Och där är Riddarholmskyrkan; med Carl den tolfte och allting!
— Du menar Gustav Adolf, fast du inte törs säga’t.
— Apropå Gustav Adolf, vet ni att det här lilla gravkoret heter Vasaborgska, och där ligger hans son med Margareta Cabeljau?
— Ja, det är ju en smaklöshet; men har ni inte sett gubben Cabeljaus gravsten ini kyrkan? Jag har inte sett den, men den står i en beskrivning om kyrkan. Det är så man vördar våra stora minnen! De kunde gärna trolla bort de där Cabeljauarne!
— Jag läste häromdagen hur man rafistulerade i Saint-Denis 1793, då alla konungagravarne öppnades och länsades, upplyste doktorn. Där var en del intressanta fysiologiska rön att göra. Ludvig den femtonde var till exempel bara som ett svart ruttet stinkande tjärpreparat …
— Hör nu, medan vi håller på att bli körksamma, vill ni inte gå och se på min körka, sade arkitekten Borg; jag har visserligen inte byggt den men jag har restaurerat den; nycklarne bär jag i fickan, och Isak skall få spela på orgeln om han vill.