Borg ville ha ner varor på gården, men fastän norrmannen tyckte det vara reson, avstyrdes dock upptåget av de andra; och det blev då farväl slutligen.
Därpå började nattvandringen, den sedvanliga efter en fest, då man vill säga allt som blev osagt därinne.
Alltså stamtruppen: doktor Borg, Kurt Borg, Isak Levi och Sellén, togo först käerna och tittade på slottet, som man brukar.
— Ja, där är slottet! sade Kurt, arkitekten; det står sig, det.
— Än så länge, ja, invände doktorn; men när riksdagshuset kommer i granit på Helgeandsholmen, så krossas teglet däroppe.
— Varför inte; det är ju tidsandan, inföll Levi. Regeringen sitter ju i riksdan numera, men varför, vet ingen; grundlagen säger att konungen äger välja sina rådgivare, men nu är det Karl Ivarsson som väljer dem.
— Du är galen!
— Nej; Karl Ivarsson bestämmer utskottsvalen och besluter således när ministrarne ska avgå. Då är det väl han som är regenten.
— Hör nu, här ska nya operan stå, avbröt Sellén, som inte tålde politik.
— Ja, det skall bli opera; vad säger riksdagen om det?