— Gör inte er man det också, efter som ni inte vill ha barn?
(Hon ville inte tala om sin man, inte tänka på honom.)
— Kan inte doktorn ordinera något åt mig, något som …
— Menar ni att jag skall ordinera en älskare åt er? Då blir det han, som gör barnet, och ni är lika nära den fruktade grossessen.
Det var hela hemligheten, och nu fick han se ett changemang för öppen ridå; det lilla ansiktet utbyttes mot ett annat, så förfärligt att han trodde en helt annan människa satt i stolen. Men han gick på oförskräckt:
— Att er man tröttnar på att utöva era laster förvånar mig inte …
Längre hann han inte, ty damen var utom dörren i ett ögonblick.
Det var ju ett reguljärt fall och inträffade lika ofta som olyckliga äktenskap.
Men när han kom ut till vaktmästaren i väntrummet, fann han damens namn. Det var frun till redaktören av den liberala föreningens tidning. Nu hade han förspänt så det dugde.
*