— Det syns vara med kyrkorna som med synagogan, inföll nu Isak.
— Vad är det med synagogan? frågade doktorn.
— Jo, den är som ett snäckskal, ur vilket djuret krupit ut och dött. Det är bara ett tomt hus, i vilket det susar helt svagt som ett minne av ett brusande liv.
— Det har du rätt i, Levi; men vad är det för nya bastrummor som höras i världen?
— Du menar armisterna? inföll Kurt. Det är internationella kristna, synkretister, som öppna sina tempel för alla Kristi bekännare. De ha ingen teologi, ingen kakes, inga fixerade former, ingen skillnad på katoliker och protestanter; det är levande kristendom med tro och goda gärningar. Detta lilla och är bindestrecket mellan de söndrade kyrkorna, som stredo om antingen tro eller gärningar.
— Vad är du för slag? frågade Sellén slutligen.
— Det vet jag inte! — En kristen fritänkare, kanske; kristen, därför att jag är född av kristen släkt, fritänkare, därför att jag icke kan sluta mig till något »erkänt» kyrkosamfund.
— Är du kristen?
— Ja, lika mycket som Isak är jude, och morbror Borg är hedning, lika mycket eller lika litet.
— Nu vill jag ha musik, avbröt doktorn; Isak skall spela Bach, och jag skall trampa!