— Ja, mera noga än jag har rätt att erkänna för dig; och … Emellertid: här äro siffrorna tyska; dock har han ändrat på datum, så att 15 är ändrat från 13. Varför skrev han först 13, då han väl vid diktamen lätt kunde höra skillnaden på quinze och treize? Ja, därför att det hänt något den trettonde, som du icke vet! Bordereauns handstil är således oduglig som bevis, då mannen ägde två stilar, av vilka barndomsstilen kom fram vid vissa tillfällen.
— Tror du inte han skrivit Bordereaun då?
— Jag vet inte! Men efter han icke är dömd på den, utan på en mängd indicier, så är det likgiltigt. Underligt är att man funnit en avskrift av Bordereaun i Dreyfus’ väst, när han skulle föras från Ile de Rez. Var fick han den ifrån, då han i fängelset icke hade tillgång till originalet; och vad skulle han med den att göra, då den fällde honom? Vet man om den kopian var original eller icke?
— Hur vet du detta?
— Det står ju i referaten, och han har aldrig förnekat kopians existens i västen, då den togs på bar gärning. — Varför intresserar du dig så mycket för den här processen?
— Det kan jag inte säga!
— Emellertid, nu sitter han på ön, som av somliga kallas du Diable, av andra du Salut. Det är ju konstigt. Och det talas om kryssande jakter, som vill befria honom.
— Var han jude?
— Ja visst; men det låg icke emot honom i det upplysta Frankrike, där armén redan hade trettiosex judiska officerare, och där Dreyfus, trots sin tyska börd, blivit upptagen i generalstaben, därför att han var jude. Man ville nämligen visa sig upplyst och fördomsfri. — Att något kommer ut ur detta ägget, det tror jag mig veta. Det är nog ett basiliskägg!
— Tror du då att han är skyldig?