— Ja, vi ska bränna vatten. Du vet att koks brinner bättre med vatten än utan! Gör dig då ett poröst koks av eldfast lera eller gjutjärn och fukta det oupphörligt med överhettad ånga, sedan du fått en initialeld av vanligt kokes, som ger ångan.
— Det där låter bra; har du mer att utställa på din utställning?
— Jo, vi har ett teleskop. De här gamla stora åbäkena äro alldeles onödiga. Jag såg nyligen i tuben till en magnetisk teodolit, där tuben inte var mer än en halv fot lång och glasen inte större än tvåöringar. Det var en kikare, som dugde. Nu är det det kostliga att man inte får ha för starka förstoringar för planeterna. Mars tål bara 50 gångers förstoring. Stjärnorna är ingenting att se på, ty de bli mindre ju större förstoringen, alltså kuriösa ljuskällor. Återstår solen och månen, och dem ser man lika bra med en teaterkikare. Nu skulle vi ha … Se där kommer Kurt!
Kurt Borg trädde fram. Han såg högtidlig ut, men även distraherad:
— Var kommer du ifrån? hälsade doktorn.
— Jag kommer ifrån något stort och vackert; jag har varit på riddarhuset, på religionskongressen; och jag har hört en biskop komplimentera rabbinen.
Isak Levi syntes mindre hänförd än arkitekten väntat, ty Isak räknade religiösa ting till sådant som man inte talar om.
Doktorn däremot tog fatt i ämnet:
— Ja, även det efterklang! Religionsparlamentet i Chicago 1893 var mycket större. Där fanns alla jordens folk och religioner, och församlingen mottog varje morgon Välsignelsen av dagens president, antingen denne var muhammedan, buddhist, katolik eller protestant, och själva påven skickade sin lyckönskan … I vår kongress fattas något väsentligt, och det är en katolik.
— Si så, har du också blitt katolik? replikerade Kurt.