Kurt och doktorn i andra ledet rasade på i någon kvinnohistoria; Kurt förde principalstämman.
— Så gick den fan sin väg med barnet för att ge mig dödshugget; men, si jag gick inte efter, utan lät henne sitta där, och det var inte beräknat. Då sa hon att jag inte var gentleman; och så rände hon till advokat och begärde skilsmässa därför att jag icke »gjorde henne lycklig». Vet du vad det vill säga att göra en kvinna lycklig?
— Ja visst vet jag det: Om hon får ruinera dig, vanhedra dig, förnedra dig, då har du gjort henne lycklig; och får hon det utan att du klagar, då är du en gentleman!
Holger och Sellén i tredje ledet talade om tidningen: Sellén tyckte inte om recensionerna och personligheterna.
— Men livet har blivit offentligt, liksom i gamla Atén; eforer och censorer granska den enskildes uppförande, och det får man finna sig i, nyttja till sin uppfostran, och för övrigt, när alla predika personlighetsprincipen, så bli personligheterna utsatta för en kritik, som måste bli personlig. Men som korrektiv ha vi fått intervjun. Förr gick det inte an att svara på en osann tillvitelse; tidningens dom var drakonisk. Nu får den ringaste svara och förklara sig. Det är ett stort framsteg.
— Ja, men när de äro orättvisa …
— Det finns intet så dumt som att vara orättvis. Föremålet blir martyr, och vinner ofta oförtjänta sympatier … Här i landet är det svårt att komma fram för en talang, ty man tar häldre och kreerar en oförmåga, som är ben av ens ben; men det händer ofta att man går fram på andras avund mot en konkurrent, och det är vanliga vägen … För att störta en avundad, måste de upphöja en annan … Men reklam är det sämsta man kan bygga på, och jag begriper inte varför folk annonserar! När jag får se en stor annons, så blir jag rädd och tror att det är skoj! Nej, den muntliga propagandan från en köpare, som fått en god vara, det är den enda vägen! — Vår vän Lundell, målaren, han reklamerade hela sitt liv, men blev aldrig något, dog namnlös, och är nu glömd, efter ett år!
Isak var i ädelmodigt lynne och gav ifrån sig, trumf och hackor om vartannat.
— Säga vad man vill, men utan Frälsningsarmén och Templarne hade Sverige varit försupet. Roliga är de ju inte, men …
— Som förskola till Amerika ha de nog spelat sin roll, och för den publiken … I alla fall, de största reformerna i vårt sociala liv ha utförts på enskild väg, utanför riksdan, regeringen har ju aldrig gjort annat än hindrat. Att störta riddarhuset var ingen konst, och adelskalendern finns där än, men Aftonbladets frökenreform, den tog döden på adeln. Det var en giljotin. På samma sätt ha templarne skapat nykterheten och läsarne ha raserat statskyrkan, litteraturen har omdanat sederna, och de enskilda bankerna reformerat det ekonomiska livet.