Prästgården syntes snart mellan lindarne; ett oerhört rött trähus i två våningar; utgånget ur svenska bondstugan var det flankerat av logar och lagård. När nu redaktören först inträdde i boställets förstuga och i dörröppningen mottagits av Fylax, som till hälsning torkade av sina fötter på den besökandes kläder, underrättades han av en tjänare, att pastorn var i lagårn och provmjölkade.
Han begav sig alltså till ort och ställe, där han fann sin svåger i full verksamhet. Iklädd en kaschett och en solbränd överrock satt han och förde mjölkjournalen samt hade en länsad frukostbricka bakom sig i fönstret.
Gustav Borg brukade gärna skämta med svågerns själavård i lagård och mejeri, men i dag var han inte hågad, ty han ville vinna honom för sig, och pastorn avväpnade honom dessutom med en blick, som bad om nåden bli skonad inför tjänarne.
— Vi ha arbetat sedan fyra i morgse, och därför måste jag ha lite mat!
Härmed ville han parera stöten mot frukostbrickan, som var försedd med öl- och brännvinsflaska.
— Jag ville bara hälsa på dig! svarade svågern och tittade icke åt brickan.
— Vi ha just slutat! Vänta ett ögonblick, så kommer jag med dig.
Gustav väntade och tog en överblick över de hundra feta nöten som tuggade och svängde på svansarne.
Pastorn summerade litrarne och var nöjd med resultatet, ehuruväl han förvånades över att alltid provmjölkningen under uppsikt visade bättre resultat än den dagliga mjölkningen.
— Si det är husbonds öga! sa han! Om man inte ser efter sitt, så vet man hur det går. Och jorden ger endast åt brukaren. Skulle jag arrendera ut det här, så fick jag aldrig se arrendet. Arrendatorn beklagar sig alltid, och när det lider till betalningen, skickar han hustru och barn för att gråta honom ifrån arrendesumman. Nej, själv är bästa dräng, nu ska vi bara titta i mejerit. Har du sett min nya separator? Det är en baddare den här turbinen att arbeta.