Solen gick ner och man hade endast att skiljas, söka komma hem så fort man kunde.
Men man ville ändå visa Floden en sista uppmärksamhet, och sedan avsked blivit taget och alla kommit i båt, följde man honom en bit på väg, lade så upp båtarne i linje som till skötsättning, hälsade med årorna och ropade adjö!
Det var en hyllning åt sorgen, men också åt den unge mannen, som nu upptogs i männens självansvariga led.
Och till rors i sin egen eka lät den nye herren till Hemsö sina drängar ro sig hemåt, för att styra egen farkost över det nyckfulla livets blåsiga fjärdar och gröna sund.