[Sid. 182], rad 3: middagstimman. Så hskr. Uppl. 1—6: midagstimmen.
— rad 11: som — — lyftat ett glas. Så hskr. ursrpungligen, därefter med blyerts ändrat till: — — lyft ett glas. Uppl. 1—6: — — lyfte ett glas.
— rad 12: den manliga gästen. Så hskr. Uppl. 1—6: den manlige gästen.
— rad. 15—16: han erinrade hennes första uppenbarelse etc. En vanlig Strindbergsform. I hskr. är ”sig” inskrivet av annan hand än Strindbergs, vadan uppl. 1—6 ha: han erinrade sig hennes etc. På samma sätt har hskr. [sid. 223], rad 13, [sid. 225], rad 20 samt [sid. 234], rad 16 ”erinra” i betydelsen av minnas men på samtliga ställen har man på tryckeriet i tidigare upplagor insatt ”sig”. Den reflexiva formen i denna uppl. på dessa ställen avlägsnad.
[Sid. 183], rad. 26—27: förställningsförmåga. Så hskr. och uppl. 2—6. Uppl. 1: föreställningsförmåga.
— rad 29: tillrätta. Så hskr. Uppl. 1—6 (i två ord): till rätta.
[Sid. 185], rad 1: sina långa finger. Så hskr. Uppl. 1—6: sina långa fingrar.
[Sid. 186], rad 13: Godnatt. Så hskr. Uppl. 1—6 (i två ord): God natt.
[Sid. 187], rad 11: likasom. Så hskr. Uppl. 1—6 (i två ord): lika som. Så ock [sid. 196], rad 5 samt [sid. 226], rad 31.
[Sid. 188], rad 1: lyftats. Så hskr. Uppl. 1—6, enligt blyertsändring i hskr.: lyfts.