— rad. 11—12: förskottera dem varor, mot att han avsatte deras fisk. Så hskr. Uppl. 1—6: förskottera dem varor, mot det att han avsatte deras fisk.
— rad 25: Vi tar. Så hskr. Uppl. 1—6: Vi ta.
[Sid. 189], rad. 2—3: hos Vestmans? Så hskr. Uppl. 1—6: hos Vestman?
[Sid. 189], rad. 20—21: I en ögonblicklig ingivelse och utan ett ögonblick glömma, att det var en fiende. Så hskr. Uppl. 1—6: — — och utan att ett ögonblick glömma, att det var en fiende.
[Sid. 191], rad 13: jag lämnar er ensamna. Så hskr. Uppl. 1—6: — — ensamma. Strindberg har först skrivit ”ensam” och sedan tillagt (skrivet ovanför) ”na”, varför någon felskrivning av staplar ej kan ha ägt rum.
— rad 19: Pass sen på och lägg er tidigt i kväll. Så hskr. I uppl. 1—6 ”sen” överhoppat.
[Sid. 194], rad 13: Plötsligen. Så hskr. Uppl. 1—6: Plötsligt.
[Sid. 197], rad. 3—7: Han kände till och med igen dessa ansatser av gott förstånd som under form av primitiv, djurisk list och skyende av öppna medel så ofta trodde sig vara högre klokhet, men endast var rävens enkla försök att vara knepig etc. Denna läsart är en konjektur. I hskr. och uppl. 1—6 står: — — och skyende av medel etc., vilket är meningslöst. Ett attribut till ”medel” är tydligen överhoppat vid skrivningen.
[Sid. 198], rad. 2—4: alla klippor och stenar voro — — så ljumma, att daggen icke kunde fälla på dem. Så hskr. Uppl. 1—6: — — att daggen icke kunde falla på dem.
— rad 5: därutanför. Så hskr. Uppl. 1—6 (i två ord): där utanför.