— rad. 29—30: när han nu såg sig i spegeln — — märkte han. Ändrat så med blyerts i hskr. från: när han nu såg sig i spegeln — — såg han.
[Sid. 139], rad 29: för att befria sig från kvalen. ”Kvalen” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
[Sid. 140], rad. 29—30: och som återgav i text den klassiska rutan. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: och som återgav i text översatt med den klassiska rutan.
[Sid. 141], rad. 20—22: för att känna, huru den i oordning bragta hjärnan likasom lade sig till rätta igen och fortsatte sin växande, lidande gång. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — och fortsätta sin växande, lidande gång.
— rad 27: Så vaknade han och steg in i stugan igen. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Och han vaknade, steg in i stugan igen.
[Sid. 142], rad. 4—5: Flickan syntes göra en ansträngning att dölja okända lidanden, men drack. Hskr. ursprungligen: och drack; ”men” överskrivet med blyerts.
— rad 22: — Drifterna! Ja! ”Ja!” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
[Sid. 144], rad. 16—17: denna livlösa köttbild. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: denna livlösa stenbild.
[Sid. 145], rad. 15—16: ehuru det senare ännu var fallet med dem som levde i kvarlevor. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: såsom ännu var fallet med dem som likt flertalet levde i kvarlevor.
— rad. 17—20: sedan likväl forskningen uppdagat, att det mystiska [hos kvinnan] endast var oreda och det överhöga endast en diktsamling av den manliga driftens sammanpressade begär. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — — det överhöga endast ett uttryck av den manliga driftens sammanpressade begär.