[Sid. 146], rad 26: vilken. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: som. ”Som” förekommer senare i samma mening.
[Sid. 147], rad. 9—10: Nu vaknade hos honom hela mannaålderns oerhörda kärleksträngtan. Men när han såg etc. Ändrat så med blyerts i hskr., som förut endast haft komma efter ”kärleksträngtan”.
[Sid. 148], rad. 4—6: Hans känslor började få tankens kyliga färg och syntes vilja släcka hennes exaltation, så att hon avbröt honom. ”Och” inskrivet i hskr. med blyerts (komma saknas).
[Sid. 149], rad 17: hopsmältas. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: amalgameras.
— rad. 18—19: grep han nu ögonblicket. ”Han” inskrivet med blyerts i hskr.
— rad 28: — Deras hat kan förvända synen på dem! Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: — Deras hat kan förblinda dem!
[Sid. 150], rad. 4—5: Därpå invände hon skrattande: Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Därpå skrattade hon och sade:
[Sid. 151], rad. 4—9: ett stort lugn över att vara intagen i en liten krets, där gemensamma intressen sammanhöllo till oinskränkt förtroende, och på samma gång en ängslan över att behöva uppgiva sig själv inför dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och släktskap medföra. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: ett stort lugn att vara intagen i en liten association, där gemensamma intressen sammanhöll till oinskränkt förtroende, och på samma gång en ängslan över att behöva uppgiva sig själv av dessa mångfaldiga hänsyn, som sympati och släktskap medför.
[Sid. 152], rad 7: medan samtalet nu etc. Hskr.: medan nu samtalet.
[Sid. 153], rad 10: en framskjutande buktig klippvägg. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: en framskjutande konkav klippvägg.