— rad. 17—18: betraktade den framträdande mannen med skrämda — — blickar. ”Mannen” inskrivet av Strindberg med blyerts i hskr.
[Sid. 153], rad 24: månen hängde blek i första kvarteret. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: månen satt blek och omärklig i första kvarteret.
[Sid. 154], rad. 10—11: Saken hade redan fått en betänklig vändning, och intendenten tillgrep all sin konst. Ändrat så av Strindberg med blyerts i hskr. från: Saken hade redan tagit en betänklig vändning och intendenten använde all sin konst.
[Sid. 157], rad. 1—2: så att han nu stod ensam. ”Nu” saknas i hskr.
[Sid. 161], rad 12: Han njöt en stund av denna sinnenas vakna vila. Hskr.: — — av detta sinnenas vakna vila.
[Sid. 163], rad 20: att det självt [havet]. Hskr.: att det själv.
[Sid. 164], rad. 8—10: Här — — överlämnade han sina tankar åt deras fria lopp. Hskr.: — — överlämnade han åt sina tankar deras fria lopp.
[Sid. 174], rad 7: så löpa alla i kapp. Hskr.: löper. Likaså följande rader 8—9 i hskr.: själva arbetarne på kapellet har lupit från. Då emellertid på övriga ställen i detta stycke handskriften har regelbundna plurala verbformer kan antagas att Strindberg här gjort rättelse i korr.
[Sid. 175], rad 31: Att hon hatade honom, det kände och insåg han. Ändrat så med blyerts i hskr. från: — — det kände han och insåg.
[Sid. 176], rad. 5—6: en maktkamp, som var oberättigad, då det gällde för honom en seger över det oförnuftiga. Hskr.: — — då det gällde för henne en seger över det förnuftiga.