— Lax? I havets djup?
— Ja! Den ska finnas, fastän jag inte sett den ännu! Ni ska ta reda på den!
— Men om den inte finns!
— Jag upplyser ju er, att den finns! Ni ska bara fånga de första, så är laxfisket öppet.
— Men hur vet ni, att det finns lax, då ni inte sett den? vrenskades flickan.
— På en massa undersökningar, som äro för vidlyftiga att upprepa konversationsvis, dels verkställda ute på sjön …
— En gång!
— Jag arbetar fort som tjugo, tack vare min ovanliga intelligens — dels på min soffa och mest i böckerna. Nog av, vill ni vara med och förstöra befolkningen, först med lax och sedan med missionshus, som ni glömt.
— Ni är en demon, en djävul, utbrast flickan mitt emellan skämt och allvar.
Intendenten, som endast i ett anfall av lynne slagit in på det skeptiska, men nu fann, att detta var det som mest gjorde intryck, fann för gott att stanna vid den rollen.