Men nu hade folkmassan vid stranden genom fröken Marias skrik och åtbörder fått sin uppmärksamhet dragen till henne från skådespelet ute på sjön, och när de sågo den unga kvinnan på knä för den vitklädde mannen med de djupa, mörka blickarne barhuvad härute på berget, måtte något minne ur bibelhistorien om en ung man, som gjorde underverk, ha föresvävat dem, ty i en hast klungade de sig tillsammans, började viska, och på uppmaning av överlotsen skyndade en av kvinnorna in i stugan bredvid och återkom med ett tre års barn, som hade ett öppet rötsår på kinden.
Med förmågan att framkalla hägring skulle alltså följa en övernaturlig kunskap om sjukdomars botande.
Den roll, som kastades på intendenten, började nu plåga honom över hövan, och när han såg fiskarfolket, lotsar och tullkarlar överge sitt arbete, timmermän och snickare lämna bygget på kapellet för att lyssna till hans ord såsom till profetior med undergörande kraft, blev han rädd såsom inför en naturkraft han frambesvurit men icke kunde tygla. Ögonblicket var emellertid inne, då han måste uttala sig, bestämt, tydligt, och slå ifrån sig.
— Gott folk, började han. Men så inställde sig reflexionen tyst: huru skulle han börja, vilka ord skulle han använda, då varje uttryck fordrade en förklaring, som återigen förutsatte förkunskaper, som saknades. Och under de sekunder han tänkte över, vilket svalg som låg emellan dessa och honom, hörde han steg nalkas, vände sig om och fick se en man, som liknade en äldre sjöman på permission.
Mannen lyfte på en rund filthatt och såg något försagd ut till en början, men kommen närmare, rätade han ut sig och skulle just säga något, då intendenten befriade honom från förlägenheten genom att fråga:
— Är ni kanske stiftelsens predikant, som väntas?
— Jag är densamme! svarade den nykomne.
— Vill ni inte säga några ord till folket som här befinner sig i uppror inför ett naturfenomen, vilket de icke vilja ha förklarat och som jag ej i detta ögonblick kan ge någon tydning på, tillgrep intendenten i sin iver att komma ifrån denna falska situation.
Predikanten förklarade sig genast beredd. Strök sitt långa hakskägg och tog upp en bibel ur fickan.
När folket såg den svarta boken, gick en rörelse genom dem, och en och annan av manfolket blottade huvudet.