Trälarna buro in grisen och ställde honom framför bruden. Ån kände igen Grotte, gick fram och kysste honom mellan ögonen.
Då log folket.
— Känner du igen honom? sa’ Drifva.
— Skulle jag inte känna min vän? Ty det var han ändå tills han sov hos gyltan; men jag drap gyltan, och då dog Grotte.
— Han sörjde sig till döden, tror du?
— Det tror jag inte. Det var för din skull han dog, och det gjorde han gärna.
— Jag har gjort dig ont, Ån?
— Det blir väl värre.
— Varför slog du gyltan?