— Det minns jag inte, men jag fick inte sova.
— Du skall bli en klok man en gång.
— Tror du, tror du? sa’ Ån och tog sig på huvet.
— Bär inte något agg till mig, Ån! sade Drifva.
Ån spratt till, tog Grotte under armen och sprang ut i backen. Där grov han ner honom och kastade en jordhög över. Sedan låg han där fram emot morgonen. Då gick han och lade sig på tröskeln utanför Drifvas sovkammare.
När solen steg, gick han till bäcken och tvådde sig från huvud till fot. Därefter tog han på en ny klänning och en båge, som han gömt på ett loft.
Thore skulle den dagen fara till kungen. När han kom till stranden, satt Ån på en sten.
— Bor kungen därborta? sa’ Ån och pekade utåt havet.
— Det gör han.
— Är det långt dit?