— Det är han som skriver mitt över papperet!
— Det vill säga, han går i borgen?
— Ja han måtte väl göra det, inte vet jag.
— Nå hur får du en sådan där acceptant?
— Man tar en livförsäkring!
— Har du sådan med? Du var mig en baddare. Hör du, det där får du lov att lära mig, med växeln!
— Ja, det är så vigt; och så slipper man springa och bevittna namnteckningarna.
Nu kom ronden; läkaren lade om gossens förband, varefter denne föll i en feberslummer.
När han vaknade, sutto två främmande vid kamratens säng och spelade kort på en stol. De förde samtalet viskande, och höjde någon på rösten, gjorde byltet en hotande åtbörd med näven. När de en liten stund därefter gingo sina färde, skedde detta så tyst, att han trodde de voro skuggfigurer av hans feberbilder.