Alltid har man alibi, det är alltså en komplott och alla äro medbrottsliga!
Då hörs doktorns röst:
— Vem är det?
— Det är jag, som är sjuk! Öppna eller jag dör!
Han öppnar.
— Hur är det med dig!
Jag börjar min berättelse med attentatet vid rue de la Clef, vilket jag påbördar elektriker, som äro mina fiender.
— Tig, olycklige; du är angripen av en sinnessjukdom!
— Prata smörja! Undersök min intelligens bara; läs vad jag dagligen skriver och som blir tryckt . . .
— Tyst! Inte ett ord till någon! Dårhusjournalerna känna mycket väl till de där historierna om elektriker!