— Jag ber om ursäkt jag kommer sent, men jag har icke många minuter på mig; jag skall på sammankomst hos grevinnan von Fabelkrantz klockan halv nio, och jag kommer direkt från min verksamhet.
— Å, att herr pastorn har så brått!
— Ja, min vidsträckta verksamhet ger mig aldrig någon ro. Kanske vi därför få skrida till förhandlingarna med detsamma.
Förfriskningar inburos av betjänten.
— Behagar herr pastorn inte en kopp te, innan vi börja? frågade värdinnan, som åter erfor en liten missräknings obehag.
Pastorn kastade en blick över brickan.
— Jag tackar, nej; efter det finnes punsch, så tar jag det. Jag har gjort till en regel, mina damer, att aldrig i mitt yttre liv utmärka mig framför mina medmänniskor. Alla människor dricka punsch, jag älskar icke denna dryck, men jag vill icke att världen skall säga, att jag är bättre än den, och skrymteri är en last, som jag avskyr! Får jag lov att läsa upp förhandlingarna?
Han slog sig ner vid skrivbordet, doppade pennan och började:
»Under maj månad influtna gåvor till barnkrubban Betlehem, vilka härmed redovisas av styrelsen.» Undertecknat »Eugenie Falk».
— Född, får jag lov att fråga ...