— Var han hemma i går kväll? frågade Falk.
— Nej, han var ute.
— Med vännerna eller de bekanta?
— Bekanta.
— Och kom sent hem?
— Ganska sent.
— Tror Andersson han kommer ner snart? Jag vill inte gärna gå upp för min svägerskas skull.
— Han är nog här snart, det känner jag på stegen.
I detsamma hördes en dörr slås igen där uppe, och där nere växlades en betydelsefull blick. Arvid gjorde en rörelse som om han ämnade gå, men då bemannade han sig.
Om några ögonblick började ljud förnimmas inne på kontoret. En elakartad hosta skakade det lilla rummet, och så hördes de kända stegen som sade: rapp — rapp, rapp — rapp!