— Jag är så rädd för skrymteri, mina damer, men om ni så önska! Nåväl!
»Nathanael Skåre».
— Skål, herr pastorn; drick litet, om ni behagar, innan ni börjar, förklarade värdinnan, med ett förtjusande leende, som släcktes av, när hon såg att pastorns glas var tomt, varför hon fyllde på detsamma.
— Jag tackar, min fru, men vi få inte gå för häftigt på! Vi börja alltså! Behagar ni läsa emot i manuskriptet!
»Influtna gåvor: Hennes Majestät Drottningen: 40 rdr. Grevinnan v. Fabelkrantz: 5 rdr och ett par ullstrumpor. Grosshandlar Schalin: 2 rdr, en bunt kuvert, sex blyertspennor och en flaska bläck. Fröken Amanda Libert: en flaska Eau de Cologne. Fröken Anna Feif: ett par manschetter. Lilla Calle: 25 öre ur sin sparbössa. Jungfru Johanna Pettersson: ett halvt dussin handdukar. Fröken Emilie Björn: ett nytt testamente. Viktualiehandlaren Persson: en påse havregryn, en fjärding potatis och en flaska syltlök. Handlanden Scheike: 2 par yllekal—»
— Mitt herrskap! avbröt hennes nåd. Får jag lov att fråga: är det meningen att detta skall tryckas?
— Ja, naturligtvis! svarade pastorn.
— Då skall jag be att få utträda ur direktionen.
— Tror sålunda hennes nåd att sällskapet skulle kunna äga bestånd genom frivilliga gåvor om givarnas namn icke trycktes? Bort det!
— Och välgörenheten skall sålunda giva glans och hävd åt den lumpnaste fåfänga!