— Å! Verkligen! Det förvånar mig!
— Förvånar det er?
— Ja, det gör det! Men varför söker ni mig först?
— Därför att jag vet, att ni är den mest framstående skådespelaren och därför att en gemensam bekant, bildhuggaren Montanus, har rekommenderat er hos mig som en utmärkt person.
— Å, har han det? Vad kan jag då göra för er?
— Giva mig ett råd!
— Behagar ni sitta ned vid mitt bord?
— Jag tackar, om jag får bli värd.
— Det kan jag inte tillåta ...
— För min egen del, om ni icke har något däremot?