— Efter behag! — Ni begär ett råd? Hm! — Vill ni ha ett uppriktigt? Ja, naturligtvis! Men hör då på och tag det för allvar, som jag säger er, och glöm aldrig bort, att så och så sade jag den dag som är, ty jag blir liksom ansvarig för vad jag säger.
— Nå, säg er mening, jag är beredd!
— Har ni sagt till om hästar? Nej! Gör det då, och res hem igen!
— Anser ni mig då oduglig till att bli skådespelare?
— Nej, visst inte! Jag anser ingen oduglig till det! Tvärtom! Alla människor ha mer eller mindre anlag att agera människor!
— Nåå?
— Ack, det är något helt annat än ni anar! Ni är ung, ert blod är i rörelse, ni känner tusen bilder, vackra, ljusa som sagböckernas, krypa om varandra i er hjärna, men ni vill inte gömma dem, ni vill ha dem ut i ljuset, bära dem på era armar och visa dem, framför allt visa dem för världen och därvid erfara en stor glädje — icke sant?
— Jo, jo! Ni uttalar mina tankar!
— Jag antog nu det bästa och vanligaste fallet, ty jag söker icke dåliga motiv till allt, oaktat jag hyser mycket låga tankar om — det mesta! Nåväl, denna böjelse är så stark, att ni skulle vilja lida nöd, förödmjukas, koppas av vampyrer, förlora medborgerligt förtroende, göra konkurs, gå under — hellre än ni gick tillbaka! Icke sant?
— Jo! Ack, vad ni känner mig väl!