— För min? Varför skulle jag ha mer aktning för min än för andras.
— Och ni som spelat de mest djupsinniga roller; ni har ju spelat Shakespeare? Ni har spelat Hamlet? Har ni verkligen aldrig varit skakad i ert innersta då ni sagt fram den djupa monologen »Att vara eller icke vara»?
— Vad menar ni med djupa?
— Djupsinniga, djuptänkta!
— Förklara er! Är det så djupt att säga så här: »Skall jag ta livet av mig eller inte? Jag skulle bra gärna göra det, om jag visste vad som skulle komma efter döden, och det skulle alla andra också göra, men nu veta vi inte det, och därför töras vi inte ta livet av oss.» Var det nu så djupsinnigt?
— Nej, inte så ...
— Nå! Ni har helt säkert tänkt på att beröva er livet någon gång! Inte sant?
— Jo, det ha väl alla människor!
— Nå, varför gjorde ni inte det? Därför att ni som Hamlet inte tordes, på grund av er ovisshet om det som skulle komma. Nå, var ni så djupsinnig då?
— Nej, det förstås!