Emellertid steg hon nu in och reglade dörren, efter att ha tagit in nyckeln.
Falander satt kvar och skrev.
— Du kommer sent i dag, Agnes! sade han.
— Ja, det gör jag, svarade hon trotsigt, under det hon tog av sig hatten och gjorde sig hemmastadd.
— Ja, vi voro länge uppe i natt!
— Varför stiger du inte upp och hälsar? Så trött får man ändå inte vara!
— Ack, förlåt att jag glömde det!
— Glömde? Jag har märkt, att du glömmer dig åtskilligt på en tid.
— Såå? Huru lång tid har du märkt det?
— Huru lång tid? Vad menar du? Var så god och tag av dig nattrocken och tofflorna!