— Kära du, det är första gången det har hänt mig i dag, och det tycker du är en lång tid! Nog är det underligt? Säg?
— Du hånar mig! Vad är det med dig? Du har varit så besynnerlig på en tid!
— En tid? Där ha vi det igen! Varför säger du en tid? Därför att det skall ljugas! Varför skall det ljugas?
— Jaså, du beskyller mig för att ljuga?
— Ånej! Jag bara skämtade.
— Tror du inte jag ser, att du ledsnat på mig. Tror du inte jag såg det i går kväll, då du var så uppmärksam mot den där simpla Jenny, att du inte hade ett ord åt mig på hela kvällen.
— Du är svartsjuk således?
— Jag? Nej, vet du, inte det allra minsta! Föredrar du henne för mig, så var så god! Det skall inte röra mig ett grand!
— Såå? Du är inte svartsjuk? Det är under vanliga förhållanden en ledsam omständighet!
— Under vanliga förhållanden? Vad menar du med det?