— Hans fullkomliga! Se på den här näsduken!
— A. R. med krona; nio kulor?
— Vi ha samma initialer och jag har fått låna hans plåt! Är det inte fint?
— Jo, det är fint. Jaså, det har gått så långt!
Ängeln i blåa klänningen kastade sig självsvåldigt upp i soffan och blossade på cigarren. Falander betraktade hennes kropp med blickar, som om han gjorde ett överslag i en kostnad, därpå sade han:
— Ja, gärna!
— Nå, du älskar din trolovade?
— Han är inte av den sortens karlar, som man kan älska riktigt. Ja, det vet jag för resten inte. Älska? Hm! Vad är det egentligen?
— Ja, vad är det?