— Du var mig en rolig djävul ...
— Djävul! vet du inte hut, judgosse ...
— Vi skulle ju vara ovettiga på varann ...
— Vi? Jag skulle vara ovettig på dig, ja!
Struve ansåg sig böra gå emellan:
— Tack, min bror Levi, sade han, för dina vackra ord. Vad var det för en bön du läste?
— Det var vår begravningsbön.
— Den var mycket vacker!
— Det var bara fraser, tyckte jag! inföll Borg. Den otrogne hunden bad endast för Israel och det kunde således inte gälla den avlidna!
— Alla odöpta räknas till Israel, svarade Levi.