— Ah, gjorde den! Såg den riktigt generad ut?
— Ja, det gjorde den!
— Men han själv då?
— Han ledde oss ut i farstun och sa att han skulle betala, bara vi lovade att aldrig söka honom där mera!
— Å, jaså! joho! Sitter där två timmar i veckan för 6,000, därför att han heter Stjernborst! — Låt mig se! Lördag i dag! — Du är i Triton precis klockan halv ett; om du får se mig där, vilket är avgjort, så — inte en min. — Förstår! Gott! — Nya ansökningar?
— Trettiofem stycken!
— Jojo! Det är julafton i morgon.
Falk bläddrade igenom en bunt reverser; då och då for ett löje över hans läppar och ett enstaka ord.
— Herre Gud! Har det gått så långt med honom! Och han — och han — som anses vara så solid! Jojo, jojo, jojo! Här komma tider! — Jaså, han behöver pengar? Då ska jag köpa hans hus! —
Det bultade på dörren. Pulpeten slogs igen, papperen och katekesen voro bortblåsta, och Nyström gick ut genom tapetdörren.