— Klockan halv ett, viskade Falk efter honom.
— Ett ord till! Har du poemet färdigt?
— Ja, svarades från underjorden.
— Gott! Håll Levins revers i ordning att kastas in i kansliet. Jag kommer att klämma till honom endera da’n! Han är falsk, den fan!
Därpå justerade han halsduken, drog fram manschetterna och öppnade dörren åt förmaket.
— Se! God dag, herr Lundell! Mjukaste tjänare! Var så god och stig på, för all del! Hur står det till? Jag hade läst in mig ett ögonblick!
Det var verkligen Lundell, klädd som en kontorist, efter sista modet och med klockkedja och ring och handskar och galoscher.
— Jag kanske störde herr grosshandlarn?
— Nej, för all del! Tror herr Lundell att vi kan få det färdigt till i morgon?
— Skall det nödvändigt vara färdigt i morgon?