— Nej, är det inte det jag säger! — Hör nu, får jag inte lov att bjuda på ett glas gott portvin?
— Jag tackar, herr grosshandlarn, men jag har för princip att aldrig dricka något när jag arbetar ...
— Det är alldeles rätt! Jag respekterar denna princip — jag respekterar alltid principer — så mycket mer som jag delar den.
— Men när jag inte arbetar, dricker jag gärna ett glas.
— Det är som jag — alldeles som jag.
Klockan slog halv ett. Falk sprang upp.
— Ursäkta mig, jag måste ut i en affär på ett ögonblick, men jag skall genast vara tillbaka!
— För all del, för all del i världen! Affärerna framför allt!
Falk klädde sig och gick; Lundell var ensam på kontoret.
Han tände en cigarr och ställde sig att betrakta porträttet. Den som observerat hans ansikte nu, skulle icke ha kunnat se hans tankar, ty han hade redan lärt sig så mycket av livets konst att han icke en gång anförtrodde ensamheten sina meningar, ja han fruktade till och med att meddela sig med sig själv.