— Nej, men för mig! Man ska aldrig tro de där små satarna!
— Nå, det är ju inte något ont i det! Jag tänker ta henne ifrån hennes plats så fort jag kan; vårt umgänge inskränker sig till att vi gå ut och spatsera till Haga klockan åtta om morgnarna och dricka vatten ur källan.
— Så oskyldigt! Gå ni aldrig ut och supera om kvällarna?
— Det har aldrig fallit mig in att göra något sådant opassande förslag, som hon med förakt skulle avslå! Du skrattar, du; gör det; jag tror ännu på en kvinna som älskar, hon må tillhöra vilken klass som helst, ja, hon må ha haft vilka föregående äventyr som helst! Hon har sagt mig att hennes bana icke varit ren, men jag har lovat att aldrig fråga henne om det förflutna!
— Det är allvarsamt då!
— Ja, det är allvarsamt!
— Det var en annan sak! God natt, bror Falk! Olle kommer väl med mig!
— God natt!
— Stackars Falk, sade Sellén till Olle; nu ska han också fram och löpa sitt gatlopp, men det ska så vara; det är som tandömsningen; det blir inte karl av en förrän man haft sin historia!
— Hur dan är flickan då? frågade Olle av ren artighet, ty hans tankar voro fjärran.