— Ja, som vanligt! God natt!
Sellén och Olle följde med ut.
— Det är en rar unge, sade Sellén, när de gått en stund tysta framåt gatan.
— Jag anhåller att du yttrar dig litet mer förbehållsamt om henne!
— Bror är kär i henne, kan jag förstå?
— Ja, det är jag, och jag hoppas du förlåter mig det!
— För all del, jag ska inte gå i vägen!
— Och jag ber dig inte tro något illa om henne ...
— Nej, det gör jag inte heller! Hon har varit vid teatern ...
— Hur vet du det? Det har hon aldrig talt om för mig!