Falk kände sig obehagligt berörd av ämnet, vilket han kände bättre än de andra.
— Nå, såg du att Rödluvan avslöjade den där humbugen Skönström, som gav ut de där usla dikterna i julas? sade den tjocka. Det var riktigt rart att läsa ett sant ord om den där schajasen en gång! Jag har rappat honom i Espingen ett par gånger, och det så att det har visslat om det!
— Ja, men du var litet orättvis mot honom; hans verser voro inte dåliga, sade den långa.
— Dåliga? De voro då mycket sämre än mina, som Gråkappan strök ner så — du minns!
— Apropos, Falk. Har du varit på Djurgårdsteatern? frågade den långa.
— Nej!
— Det var synd det!
— Där är det där Lundholmska rövarbandet och grasserar! Det må du tro var mig en fräck lymmel! Han hade inte skickat Espingen några biljetter, och när vi kom dit i går, körde han ut oss! Det ska han ha igen! Vill inte du ta itu med den hunden! Se här har du papper och blyertspenna! Nu skriver jag! »Teater och musik», »Djurgårdsteatern». Nu skriver du!
— Men jag har ju inte sett hans trupp!
— Vad fan gör det! Har du inte skrivit förr om det du inte sett?