— Nej, det har jag inte; jag har avslöjat humbug, men jag har aldrig angripit oskyldiga, och hans trupp känner jag inte.
— Å, den är usel! Det är bara pack! bestyrkte den tjocka. Spetsa din penna och stick honom i hälen, som du så bra kan!
— Varför sticka ni inte själva? frågade Falk.
— Därför att sättarna känna vår stil och de bruka spela folk därute om kvällarna. För övrigt är Lundholm en sådan vildsint karl, så han kommer nog rykande upp på byrån, och då ska man ha det att sticka honom i näsan med, att det är en opinionsyttring från opartiska! Se så, skriver Falk teater, så går jag på med musiken. Det har ju varit en konsert i Ladugårdslands kyrka i veckan. — Hette han inte Daubry? med y?
— Nej, med i! svarade den tjocka. Kom nu bara ihåg att han var tenor och att han sjöng Stabat Mater!
— Hur stavas det?
— Det kan vi snart se efter, sade den tjocka redaktören av Espingen och tog fram en packe flottiga tidningar från gasometerskåpet.
— Här har du hela programmet, och jag tror det står en recension inuti bladet.
Falk kunde icke låta bli att skratta.
— Det kan väl inte stå recension samma dag annonsen är ute?