— Det är ju det där vanliga skränet — ingenting vidare. Ska vi gå nu?
Borg såg på honom för att utröna om det var ironi, men där syntes intet oroande.
— Jaså, sade Sellén, Olle har gått att söka sällare jaktmarker; ja, han har det nog bra, han; nu slipper han väl middagsbekymmerna. Jag undrar vad källarmästarn på Knappen ska säga om det här; han hade visst en liten »lapp», som han kallade det! Ja! Ja!
— Vilken hjärtlöshet, vilken råhet! Fy fan sådan ungdom! utbröt Falk, kastade pengar på bordet och tog på sina kläder.
— Är du sentimental? hånade Sellén.
— Ja, det är jag! Adjö!
Och han gick.
TJUGUNIONDE KAPITLET.
Revy.
Brev från licentiat Borg, Stockholm, till landskapsmålaren Sellén, Paris.
Bror Sellén!