Sid, 246: Nittonde kapitlet har först haft till rubrik ”En begravning”, som sedermera i hskr. ändrats till den nuvarande: Från Nya kyrkogården till Norrbacka.
[Sid. 248], rad. 9-10: I stället för svar gav han ifrån sig en okänd melodi, som visslades på ett särskilt sätt Hskr.: — i en särskild förklenande takt.
[Sid. 250], rad 1: — en fintvätterska. Hskr.: Falks gamla tvätterska.
[Sid. 251], rad 5: — en kokosmatta. Hskr.: en utsliten kokosmatta.
[Sid. 253], rad. 22-25: Janne — — började med lyfta ögon granska skorstenarna som om han väntade regn. Hskr.: granska skyarna som om han väntade regn.
[Sid. 260], rad. 22-23: Ska vi göra upp nu, sade Struve och fick ett ärende ut. Sista satsen saknas i hskr.
Sid, 262: Tjugonde kapitlet har först hetat Offret; titeln sedan i hskr. ändrad till den nuvarande.
[Sid. 285]: Här skulle efter tjuguandra kapitlet det uteslutna kapitlet ”Människors öden” inflyta. Med blyerts är följande antecknat i marginalen vid kapitelrubriken: ”Synes mig utan saknad kunna utgå” J. Sn (Seligmann, tillskrivet av Klemmings hand). Kapitlet må här meddelas:
Tjugutredje kapitlet.
Människors öden.
Vid femtiden på eftermiddagen satt Borg rödflammig och däst inne på Lagergrens vid ett bord överfyllt med buteljer av alla färger. Vid hans sida syntes redaktören av Gråkappan, litet mindre blek än vanligt, men mycket mera moralisk och fast i principerna efter den starka måltid Borg hade bestått. Han tummade sitt långa ljusa helskägg och tycktes nedslagen.