— Men, invände skalden, man kan ju alltid berömma på ett sådant sätt — —.
— Nej du, inte när Moses skall läsa det! Han kan nog vår språklära han, försäkrade Modigh.
— Se, där kommer en yngling som kan recensera vackert, sade Borg och visade på unga Levi, som kom framslingrande till bordet! Kom hit, Isaac, så ska du få recensera en bok, som farbror Moses har givit ut!
— Skall jag? Jag har ju aldrig skrivit? svarade Levi blygsamt.
— Nå, vad gör det, någon gång ska bli den första, sade Modigh. Här i julbrådskan ha våra korrekturläsare fått recensera böcker, så att det har sjungit om det och en dag fick vi lov att skicka polisreferenten på en konsert, men det höll på att gå illa, för han råkade av okunnighet att berömma ett fruntimmer, som hade nekat att sjunga på en middag hos Moses. Nå, Levi? Är du hågad att debutera?
— Ja bevars! Jag ska göra mitt bästa!
— Men, invände skalden, du ska inte glömma att omnämna den typografiska utstyrseln; det smickrar alltid förläggaren och grämer författaren.
— Nå, varför ska jag gräma författaren, om jag tycker om vad han har skrivit, eller om det är bra vad han har skrivit, ty det förstår jag inte att bedöma — — —
Ett högljutt skratt avbröt den barnsliga bekännelsen och saken var avgjord!
[Sid. 294]: Tjugufjärde kapitlet har först hetat ”Arbetarrörelse”, men rubriken har sedan ändrats till den nuvarande: Om Sverge.