— Jag har bara tittat i dem! Åhja! Inte så värst dåligt! svarade skalden med ett medlidsamt löje. Det är ganska talangfullt, men jag kan inte gilla alla hans anapester.
— Jag ska rappa honom så att han skall låta bli sådant där en annan gång, sade Modigh. Hela karlen, att döma efter hans otidigheter i Rödluvan, förefaller mig vara en humbug!
— Tycker du det! sade skalden och spetsade sina feta öron. Vet du jag tror att jag delar din åsikt. Struve du, som känner honom från Rödluvan, vet väl vad han går för?
— Jag? sade Struve och flög upp som om han satt sig på en stoppnål! Jag känner honom högst obetydligt. Det är visserligen en ganska hygglig karl, men han är allt lite inbilsk; för övrigt ska nybörjare alltid höra sanningen annars bli de så lätt förstörda!
— Ja, det är rätt, sade skalden.
— Du tänker således rappa honom ordentligt? frågade Borg utmanande.
— Ja, det kan du lita på!
— Men om du inte har läst boken och inte tänker läsa den, så måste du åtminstone läsa omslaget! Se där, läs!
Modigh tog emot boken, läste och gjorde en grimas: — Det är ju Moses[3] förlag! Fy fan! Och ni tror att jag tänker att ta och berömma den där. Det får du göra, Struve!
— Nej, det gör jag visst inte, det är aldrig någon som har berömt mig!