— Ja, det fattas mig en kvinno-figur, svarade han.
Det blev tyst, och det blev obehagligt, när man var så gamla bekanta på tu man hand.
— Om jag kunde begripa hur jag skulle bära mig åt för att få en modell. Akademiens vill jag inte ha, ty dem känner hela världen, och det här ämnet är religiöst för övrigt.
— Du vill ha något finare? Oui! Jag förstår! Om hon inte skulle vara naken, så kunde kanske jag ...
— Inte ska hon vara naken, är du galen, ibland så mycket karlar; för övrigt är det ett religiöst ämne ...
— Ja, ja, det där veta vi. Hon skall emellertid ha kostym, litet österländsk, stå lutad framåt, kan jag tro, låtsas ta upp något från marken, visa axlarna, halsen och första dorsalerna, jag förstår! Men religiöst, si, som Magdalena! Oui! Fågelperspektiv, si!
— Du ska då gäckas med allting också; och dra ner allt!
— Till saken! Till saken! Du skall ha dig en modell, för det skall man; du känner ingen själv! Gott! Dina religiösa känslor förbjuda dig att skaffa en sådan, alltså ska Rehnhjelm och jag, två lättsinniga sällar, skaffa dig en!
— Det ska vara en anständig flicka, det säger jag på förhand!
— Naturligtvis, ja! Vi ska se till vad vi kan göra åt saken, i övermorgon, då vi få pengar.